Vanliga frågor

Det är ett tillägg till Adobe InDesign plus ett litet hjälpprogram som körs på din egen dator. Tillsammans tar de dig från en InDesign-layout till en pdf som uppfyller PDF/UA-1, ISO-normen för tillgängliga pdf-filer.

Tillägget gör tre saker: det kontrollerar ditt dokument och visar vad som saknas, det rättar mycket av det med ett klick, och efter exporten reparerar och validerar det pdf-filen och skapar en konformitetsrapport som du kan lämna vidare som bevis.

• Adobe InDesign 2025 (version 20.0) eller senare, på macOS eller Windows.
• Hjälpprogrammet. Det följer med tillägget och går dessutom att hämta separat. Det körs lokalt och går bara att nå från din egen dator.
• En Java-körmiljö som pdf-reparationssteget använder.
• veraPDF, den kostnadsfria validatorn med öppen källkod, för PDF/UA-kontrollen.

För själva arbetet behöver du ingen internetanslutning.

Själva tillägget installerar du via skrivbordsappen Creative Cloud, som vilket annat Adobe-tillägg som helst:

1. Köp TagAlly Pro på Adobe Marketplace, inloggad med samma Adobe ID som du använder för InDesign. Du når Marketplace även inifrån InDesign, under Plugin-program → Marketplace.
2. Öppna skrivbordsappen Creative Cloud och gå till Marketplace → Plugin-program → Hantera plugin-program. TagAlly Pro finns nu bland dina tillägg.
3. Klicka på Installera. Avsluta InDesign först om programmet är igång, eftersom tillägget blir tillgängligt först i ett nystartat InDesign.
4. Starta InDesign och öppna panelen under Fönster → Tillägg → TagAlly Pro (i vissa versioner Fönster → Plugin-program).

Om du arbetar med en Creative Cloud-licens från företaget och tillägget inte dyker upp kan din Adobe-administration behöva tillåta installation av tillägg i Adobe Admin Console först.

Hjälpprogrammet är ett separat engångssteg, och panelen sköter det mesta åt dig. Under ⚙ Avancerat → Gör hjälpprogrammet redo väljer du en mapp, panelen lägger arkivet där och öppnar mappen. Packa upp det och dubbelklicka sedan på START TagAlly (macOS).command eller START TagAlly (Windows).bat; mycket mer finns inte i den uppackade mappen. Därefter fortsätter det i bakgrunden. Du kan också hämta det separat, vilket är vad du behöver till en andra dator eller en låst arbetsplats.

Under Fönster → Tillägg → TagAlly Pro (i vissa versioner Fönster → Plugin-program). Du kan docka den som vilken panel som helst. Den fungerar bäst dockad vid sidan med en bredd på omkring 380 bildpunkter eller mer.

Den följer automatiskt språket i ditt InDesign-gränssnitt. TagAlly Pro finns på engelska, tyska, franska, spanska, italienska, nederländska, portugisiska (Brasilien), polska, danska, svenska och norska bokmål. Körs ditt InDesign på ett språk vi ännu inte har går panelen över till engelska.

Rapportens språk är fristående och ställer du in själv i exportinställningarna. Se avsnittet om rapporten.

Ja, det är normalfallet. TagAlly behöver ingen särskild mall och bygger inte om din layout. Det läser det som finns, talar om vad som saknas för tillgängligheten och skriver bara det du godkänner.

Allt det skriver lever i själva InDesign-dokumentet: exporttaggar på styckeformat, exportalternativ för objekt, artiklar. Det finns ingen separat databas, så en kollega som öppnar samma fil ser samma läge.

1. Grunder: dokumentets titel och språk. Båda är obligatoriska för PDF/UA.
2. Taggtilldelningar: varje styckeformat behöver en pdf-roll, alltså brödtext, rubriknivå eller artefakt.
3. Rubriker: nivåerna måste börja på H1 och får inte hoppa över en nivå nedåt.
4. Artefakter och utsmyckning: linjer, tomma ramar och prydnadselement måste markeras som utsmyckning så att de hoppas över.
5. Alternativtexter, tabeller och kontrast: varje bild som bär innehåll behöver en beskrivning, tabeller behöver rubrikrader och text behöver tillräcklig kontrast.
6. Läsordning: den ordning i vilken allt läses upp.

Stegen står i den rekommenderade arbetsordningen: att först tagga innehållet och fastställa läsordningen sist innebär betydligt mindre arbete.

Den visar hur många av de sex stegen som är gröna. Det är en förloppsindikator för ditt arbete, inte ett konformitetsbetyg: en full mätare betyder att TagAlly inte längre har något att invända mot dokumentet, och det är bästa möjliga utgångsläge för exporten.

Ett hinder gör med stor sannolikhet att pdf-filen underkänns i valideringen, till exempel en saknad dokumenttitel eller en bruten rubrikhierarki. En varning bör du titta på, men den kan vara befogad i ditt dokument: bedömningen ligger hos dig.

Det lönar sig att röja undan båda före exporten. Det är den snabbaste vägen till en pdf som går igenom.

Den hoppar till sidan och markerar objektet som iakttagelsen gäller. Det är oftast det snabbaste sättet att förstå en iakttagelse: du ser exakt vilken ram, vilken bild eller vilket stycke som avses.

Det är den del av panelen som ligger längst ned på fliken ”Kontrollera”. Markera vilket objekt som helst i layouten, så visar inspektören det som räknas för tillgängligheten: typ och sida, om det är en artefakt, dess plats i läsordningen, dess alternativtext och, för text, språket samt det aktuellt uppmätta kontrastvärdet.

Allt som står där går att redigera på plats. Inspektören är rätt verktyg för enstaka rättelser, steglistan för att arbeta igenom en hel kategori.

Inte som standard, eftersom objekt på mallsidor oftast upprepas på varje sida och skulle översvämma listan med iakttagelser. Under Avancerat kan du slå på ”Ta med mallsidor”.

Kolumntitlar och sidnummer placerade på mallsidor bör som regel vara artefakter: just det påpekar kontrollen när du slår på den.

Nej. Objekt på dolda eller icke utskrivbara lager, och objekt som enskilt satts till att inte skrivas ut, hoppas över överallt: de syns inte i den exporterade pdf-filen och kan därför inte orsaka tillgänglighetsproblem. Detsamma gäller allt som redan är markerat som artefakt.

Ja. Varje åtgärd är ett helt vanligt ångra-steg i InDesign: ⌘Z eller Ctrl+Z återställer den, även samlade åtgärder som ”markera allt som artefakt”, som ångras i ett svep.

Dessutom finns under Avancerat riktade återställningsfunktioner för hela kategorier (taggtilldelningar, läsordning, artefaktmarkeringar). De frågar två gånger innan de körs. Alternativtexter är medvetet undantagna från dem alla: text du har skrivit för hand raderas aldrig i klump.

Taggar är en pdf-fils osynliga struktur: det här är en rubrik, det här är brödtext, det här är en lista. Skärmläsare använder dem för att navigera, till exempel för att hoppa från rubrik till rubrik. Utan dem är en pdf en bild av text.

I InDesign kopplar du den rollen till ett styckeformat, så att den gäller överallt där formatet används. Därför ber TagAlly dig tilldela format i stället för enskilda stycken: ett beslut täcker hela dokumentet.

• P för brödtext och allt som läses som ett stycke.
• H1 till H6 för rubriker, efter deras nivå i dokumentets disposition och inte efter deras visuella storlek.
• Artefakt för allt som inte är innehåll: kolumntitlar, sidnummer, dekorativa påskrifter.

Format för listor, innehållsförteckning och fotnoter dyker inte upp i listan: dem taggar InDesign själv.

Regeln gäller dokumentets disposition, inte dess utseende. Den första rubriken i läsordningen måste vara H1, och nivåerna får inte hoppa nedåt (från H1 direkt till H3 utan H2 emellan).

Ett vanligt fall: en innehållssida eller en avdelningsbeteckning står först och är formaterad som underrubrik. Visuellt stämmer det; strukturellt börjar dokumentet då på H2. Antingen höjer du den till H1 eller gör en artefakt av den, om den i själva verket bara är en påskrift.

TagAlly kontrollerar det i ordningen för dina artiklar, eftersom det är så InDesign exporterar och validatorn läser, och det kan skilja sig från den ordning ramarna skapades i.

Någon har skrivit in ett eget värde i InDesigns exporttaggning i stället för att välja ett standardvärde, något i stil med H_neg eller Intro. InDesign exporterar villigt det namnet, men en validator läser det som ett trasigt strukturelement.

Välj en riktig tagg i listrutan i iakttagelsen. TagAlly reparerar även detta automatiskt under efterbearbetningen, men att rätta formatet är den renare lösningen, eftersom det då förblir rättat.

Det är den ordning i vilken en skärmläsare presenterar innehållet. Seende läsare överblickar ett uppslag visuellt; den som använder skärmläsare får ett enda linjärt flöde. Är ordningen fel kan en bildtext läsas före artikeln den hör till, eller ett citat avbryta en mening.

I InDesign fastställs läsordningen av panelen Artiklar: objekt inom en artikel läses i den ordning de står, och flera artiklar efter varandra.

Klicka i steg 6 på ”Spela in läsflöde” och klicka sedan i layouten på objekten i den ordning de ska läsas. Varje klick lägger till objektet och numrerar det på skärmen, så att du ser ditt förlopp direkt i layouten.

Tips: gruppera samhörande element i förväg med ⌘G eller Ctrl+G, till exempel årtal, rubrik och text i ett faktakort. En grupp spelas in som ett enda element, vilket håller artikellistan kort och läsbar.

Nej. Sluta när du vill och fortsätt senare: TagAlly kommer ihåg hur långt du kom och talar om vilket nummer nästa klick får. Objekt du ännu inte klickat på blir kvar bakom de redan inspelade, så inget går förlorat.

Ja. Skriv ett namn i fältet för målartikeln innan du klickar på det första objektet i kapitlet. Fältet läses om vid varje klick, så du kan byta mitt i inspelningen; loggen bekräftar varje byte med ”Målartikel från och med nu: …”.

TagAlly ordnar aldrig om dina artiklar: ordningen i panelen Artiklar är ditt redaktionella beslut.

Det är den standardartikel TagAlly skapar när du inte har namngett någon. Den heter medvetet ”Content” på alla gränssnittsspråk: namnet är ett riktigt artikelnamn i ditt dokument, inte en etikett. Om det ändrades med panelens språk skulle en kollega som arbetar på ett annat språk få en andra, parallell artikel.

Dokument från tidigare TagAlly-versioner använder det tyska namnet ”Inhalt”; den artikeln byter namn automatiskt vid första användningen, så att din inspelade ordning förblir intakt.

Överlägget är en ögonblicksbild, inte en direktvy. Efter att du ordnat om artiklar eller markerat något som artefakt bygger du upp det på nytt: knappen sitter i själva steg 6, och då stämmer numren igen.

Varje objekt på sidan måste vara antingen det ena eller det andra: en del av innehållet (i en artikel, så att det läses upp) eller utsmyckning (en artefakt, så att det hoppas över). Allt däremellan ger valideringsfelet ”innehåll inte taggat”.

Iakttagelsen listar dem med en knapp ”Visa”, och längst ned finns en säkrad knapp som markerar alla återstående som artefakter i ett svep: användbart när läsordningen är klar och bara utsmyckning återstår.

Den ska på en eller två meningar förmedla vad bilden tillför dokumentet. Fråga dig själv: om jag läste den här sidan högt för någon i telefon, vad skulle jag säga om den här bilden?

• Börja inte med ”Bild av …”: skärmläsare meddelar redan att det rör sig om en grafik.
• Beskriv betydelsen, inte varje detalj. Ett konferensfoto är ”Deltagare i samtal på årskonferensen 2025”, inte en uppräkning av kläderna.
• Innehåller bilden text som spelar roll, återge den texten i beskrivningen.
• Diagram och infografik kräver oftast mer än en alternativtext: förklara poängen i brödtexten eller lägg till en utförlig beskrivning.
• Rent dekorativa bilder behöver ingen alternativtext alls. Markera dem i stället som artefakter.

Täck över den och läs sidan. Saknas ingenting är det utsmyckning: markera den som artefakt. Skulle en läsare gå miste om information behövs en alternativtext.

Ja. Många bildfiler bär en beskrivning i sina XMP-metadata, ofta skriven av en bildbyrå eller en bildredaktion. Iakttagelsen om alternativtexter har en knapp som hämtar in dem för alla bilder som saknar sådan. Läs igenom dem efteråt: byråtexter är ofta skrivna för ett annat sammanhang.

Ja: gruppera banorna och ge gruppen en alternativtext i objektinspektören. InDesign exporterar då gruppen som en figur med beskrivning, precis som en placerad bild.

Så snart ett objekt har en alternativtext behandlar TagAlly det inte längre som utsmyckning: det dyker alltså inte upp igen i listan över dekorativa objekt.

Nej. Består en grupp enbart av dekorativa delar visar TagAlly den som en enda post, ”grupp med 14 objekt”, och ett klick markerar alltihop. Bara blandade grupper, där utsmyckning står bredvid verkligt innehåll, delas upp i sina beståndsdelar.

TagAlly samlar in de länkade bilder som saknar alternativtext, skickar dem en och en till en bildmodell och visar förslagen i panelen. Varje förslag är redigerbart och skrivs in i dokumentet först när du godkänner det, ett i taget eller alla på en gång.

Det godkännandesteget är avsiktligt. En AI-beskrivning är ett bra första utkast; om den stämmer i ditt sammanhang kan bara du bedöma.

Nej. Funktionen är helt frivillig och avstängd som standard. Allt annat i TagAlly fungerar utan den.

Du kan använda Anthropic, OpenAI eller OpenRouter med din egen API-nyckel, eller köra en lokal modell via Ollama; det sistnämnda är kostnadsfritt och fungerar helt utan nätverk. Nyckeln anger du en gång under Avancerat → AI-åtkomst; den sparas lokalt i hjälpprogrammets konfigurationsfil, aldrig i dokumentet.

Vi levererar medvetet ingen gemensam nyckel. En nyckel som ligger i ett tillägg går att läsa ut, och kostnaden skulle drabba den som äger den.

Endast den enskilda bilden, förminskad, och en kort instruktion som ber om en beskrivning. Inget annat sidinnehåll, inget dokument, inga uppgifter om dig. Använder du en lokal modell via Ollama lämnar inte ens det din dator.

Panelen anger leverantörens skäl i klartext:

• ”Modellen överbelastad”: särskilt kostnadsfria modeller är ofta upptagna. Försök senare eller välj en billig betald modell.
• ”Modellen inte längre tillgänglig”: kostnadsfria modeller tas regelbundet ur bruk. Välj en annan i listrutan, som hämtas löpande.
• ”Nyckeln ogiltig”: kontrollera nyckeln och se till att den hör till den leverantör i vars fält du klistrade in den.
• Ingenting alls händer: då körs troligen inte hjälpprogrammet. Se avsnittet om felsökning.

Bilder som klistrats in direkt i layouten har ingen fil på disken, så TagAlly kan inte skicka dem för analys. Placera bilder som länkar i stället för att bädda in dem, vilket ändå är bättre praxis, eller skriv de alternativtexterna för hand i inspektören.

Eftersom en skärmläsare läser upp kolumnrubriken tillsammans med varje cell: ”Omsättning: 1,2 miljoner” i stället för bara ”1,2 miljoner”. Utan en fastställd rubrikrad blir tabellen ett flöde av siffror utan sammanhang.

Visuell formatering räcker inte: fet text i första raden gör den inte till en rubrik. Det måste vara en riktig rubrikrad.

Använd knappen i iakttagelsen, eller objektinspektören när tabellen är markerad. TagAlly omvandlar den befintliga första raden. Se upp med InDesigns egen rubrikradsinställning: den infogar en ny tom rad i stället för att omvandla den du har.

Då går den inte att tagga som tabell, och en skärmläsare kan inte navigera i den. En bild av en tabell behöver en beskrivning som förmedlar uppgifterna, eller uppgifterna återgivna i tillgänglig form. Textramar uppställda i ett rutnät läses som separata stycken, i den ordning artikeln anger.

Allt som verkligen är tabelldata bygger du bäst upp på nytt som en riktig InDesign-tabell. Det är den enda konstruktion som exporteras som en egentlig tabellstruktur.

Gränsvärdena i WCAG AA: 4,5:1 för vanlig text och 3:1 för stor text, där stor betyder från 18 pt, eller från 14 pt vid fet stil.

Det läser textfärgen och tar reda på vad som ligger bakom: ramens egen fyllning, den minsta färgade form som täcker stället, eller pappersfärgen. CMYK- och LAB-färger räknas om till skärmfärger för jämförelsen.

Den omräkningen är en approximation: utan en fastställd utdataprofil kan inget verktyg vara exakt. För bedömningen av om en kombination går igenom eller underkänns är den mer än tillräckligt noggrann; behandla värden precis vid gränsen med viss försiktighet.

Eftersom ett foto inte har en enhetlig bakgrundsfärg. Kontrasten varierar över bilden, och om texten förblir läsbar beror på var den sitter. Det är en bedömningsfråga, så TagAlly listar de ställena med sidnummer så att du kan titta efter.

Inte om du godkänner det. Varje punkt för visuell kontroll har en knapp ”Visuellt kontrollerad – i sin ordning”. Godkännandet sparas i dokumentet, överlever alltså arbetspass, följer med filen och framgår av rapporten som ”visuellt kontrollerad och godkänd”. Alla godkännanden kan du dra tillbaka igen med en säkrad knapp.

Ja: markera texten och titta i objektinspektören. Den visar förhållandet löpande, med båda färgerna som färgrutor och ett tydligt utlåtande om det går igenom eller inte. Därmed behövs ingen extern pipett.

Eftersom en skärmläsare väljer uttal utifrån det. Ett engelskt citat i en svensk text, uppläst med svenskt uttal, är nästan obegripligt. Dokumentspråket sätter standarden, och partier på ett annat språk bör bära sitt eget.

Markera texten och använd språkraden i objektinspektören. Du kan tillämpa det på markeringen, stycket eller hela textflödet. Det är InDesigns vanliga teckenattribut ”språk”, samma som stavningskontrollen använder.

Språkkontrollen i steg 1 visar fördelningen i ditt dokument som en stapel och varnar för text som inte fått något språk alls.

Stämmer, och det är inte ditt fel. InDesign skriver inte in språk på teckennivå i pdf-filens taggstruktur. Vi har kontrollerat det på riktiga dokument: stycken som markerats som engelska eller franska i layouten kommer fram i pdf-filen utan eget språk.

TagAlly går runt det. Vid ”Efterbearbeta och validera” lämnar panelen över en lista med dina främmandespråkiga stycken till hjälpprogrammet, som skriver språket på motsvarande strukturelement i pdf-filen. Resultatraden talar om hur många som märktes.

En begränsning att känna till: det fungerar på styckenivå. Ett enstaka främmandespråkigt ord i en i övrigt svensk mening omfattas inte.

En känd egenhet hos InDesign: det dokumentspråk du väljer i exportrutan sätter ett ställe i pdf-filen, men roten i taggstrukturen hämtar sitt språk från en andra, intern källa, och den kan avvika. Ett svenskt dokument anmäler sig då som engelskt för en skärmläsare.

TagAllys efterbearbetning rättar rotspråket till dokumentspråket, så du behöver inte tänka på det. Vill du se det själv, öppna strukturvyn: den visar en röd varningsrad så snart de två går isär.

Använd TagAllys egen exportknapp. Den skapar en interaktiv pdf där taggning, strukturbaserad tabbordning och titelvisning redan är påslagna. Allt annat, alltså upplösning, komprimering, sidintervall, uppslag och visning, ställer du in bakom inställningsraden.

Export som tryck-pdf duger inte: där går delar av tillgänglighetsinformationen förlorad.

Den arbetar på en kopia; din ursprungliga export ändras aldrig. Kopian sparas bredvid med ändelsen -ua.pdf. I den gör TagAlly följande:

• lägger till PDF/UA-identifieraren som märker filen som normenlig,
• ställer in läsaren på att visa dokumenttiteln i stället för filnamnet,
• rättar rotspråket i taggstrukturen,
• ger länkannoteringar en beskrivning och fattar in föräldralösa i riktiga länkelement,
• löser upp egna formatnamn till standardtaggar,
• skriver in språken för främmandespråkiga stycken,
• ger tabellers rubrikceller attributet ”scope”,
• fattar in otaggade vektorbanor som artefakter,
• tar bort ofullständiga teckensnittsdata som validatorer underkänner.

Därefter validerar den kopian med veraPDF och skriver rapporten.

Filen -ua.pdf. Det är den reparerade, validerade filen som rapporten avser. Behåll gärna den ursprungliga exporten, men lämna inte ut den.

Vissa villkor går att bedöma först på den färdiga pdf-filen, inte i layouten: just därför finns valideringssteget. Vanliga fall:

• Rubrikernas ordning. Panelen kontrollerar den i artikelordning; har läsordningen ändrats efter den senaste kontrollen, kontrollera igen.
• Länkar i otaggade områden. Efterbearbetningen reparerar dem, så säkerställ att du har validerat -ua.pdf och inte den råa exporten.
• Teckensnittsproblem. Vissa teckensnitt har ofullständiga data. Efterbearbetningen täcker det vanliga fallet; ett verkligt trasigt teckensnitt måste bytas ut.

Rapporten anger klausulen och sidorna. Är en iakttagelse oklar, skicka oss rapporten: den visar oss oftast direkt vad som har hänt.

Den visar det färdiga taggträdet som en läsbar webbsida: läsordning uppifrån och ned, rubrikhierarki, varje bild med sin alternativtext, tabeller och språkbyten framhävda med en markering. Närmare att ”se” vad en skärmläsare möter kommer du inte utan att installera en.

Den genereras ur den validerade pdf-filen och visar därför det faktiska resultatet, inte layoutens avsikt.

Vid viktiga dokument ja. Det är det ärligaste provet som finns och kostar tio minuter: VoiceOver är inbyggt i macOS (⌘F5) och NVDA är kostnadsfritt på Windows. Lyssna på de första två sidorna, så märker du direkt om ordningen eller alternativtexterna inte stämmer.

Två delar. Del 1 är det maskinella resultatet: godkänt eller inte, hur många regler som gick igenom och hur många som föll, samt en tabell över eventuella avvikelser med klausul, villkor och sidor. Del 2 är den manuella checklistan, alltså de villkor i Matterhornprotokollet som ingen programvara kan bedöma, grupperade efter ämne, med kryssrutor, ett fält för anmärkningar och en underskriftsrad.

Kryssa i checklistan på skärmen, lägg till dina anmärkningar och ditt namn och skriv ut alltihop från webbläsaren som pdf. Utskriftsvyn är medvetet mer avskalad än skärmvyn: förklaringsrutor, verktygstips och din lokala filsökväg utelämnas, så att det utskrivna underlaget bara innehåller det som hör hemma i ett underlag.

Ja, och det är just poängen. Panelens språk följer ditt InDesign; rapportens språk är en egen inställning i exportavsnittet. Du kan alltså arbeta på svenska och lämna en spansk myndighet en rapport på spanska. Rapporten finns på alla elva språk och startar inställd på ditt panelspråk tills du ändrar det.

Nej, och inget verktyg kan utfärda något sådant. Den är dokumentation: den fastställer vad som kontrollerats med vilket verktyg och vilken profil vid vilket datum, vad det maskinella resultatet blev och vilka manuella villkor en namngiven person har bekräftat. Just den sortens underlag förväntar sig skyldigheterna om tillgänglighet, men ansvaret för dokumentet förblir ditt.

Eftersom det anpassar sig till ditt dokument. Har kontrastkontrollen inte hittat något och det inte finns text ovanpå bilder, fastställer rapporten att kontroll skett maskinellt och utelämnar den manuella punkten helt. Finns det ställen ovanpå foton anger den exakt de sidorna. Ligger något under gränsvärdet säger den det i rött. Tanken bakom: rapporten ska aldrig be dig kontrollera något som inte alls finns i ditt dokument.

Hjälpprogrammet som sköter validering och PDF-rättning är inte igång. Det måste startas en gång per arbetspass: dubbelklicka på START TagAlly (macOS).command eller START TagAlly (Windows).bat i dess mapp. Fönstret talar om ifall det startades eller redan var igång. Låt fönstret stå öppet medan du arbetar. Saknas hjälpprogrammet fortfarande på den här datorn lägger du dit det från panelen under ⚙ Avancerat, eller hämtar det.

Står det att veraPDF inte hittades är sökvägen i hjälpprogrammets konfigurationsfil fel, eller så är veraPDF inte installerat.

Tillägget har uppdaterats, men hjälpprogrammet kör fortfarande versionen från före uppdateringen. Avsluta det och starta det igen: av sig självt startar det inte om.

Nästan alltid en inläsningshakning och inte ett verkligt fel, särskilt om tillägget ligger på en nätverksvolym. Stäng panelen och öppna den igen från menyn Fönster; hjälper det inte, starta om InDesign. Kvarstår det, installera om tillägget från skrivbordsappen Creative Cloud.

Uppstår ett verkligt fel visar panelen det numera som ett rött meddelande högst upp i stället för att vara tom. Skicka oss gärna den texten.

Det skapar en numrerad markering per objekt, så vid ett dokument med flera hundra objekt tar det en stund. Förloppet rapporteras under tiden. Uppbyggnaden sker medvetet i block och med pauser så att InDesign förblir användbart i stället för att låsa sig.

Du behöver inte överlägget för att arbeta: det är ett kontrollhjälpmedel. Ta bort det när du är klar; det lever på ett eget lager som inte skrivs ut och syns aldrig i exporten.

Rapportera det gärna, det hjälper mycket. TagAlly skriver en markering före varje känsligt moment och raderar den efteråt, så att panelen efter en krasch vid start kan tala om exakt vilket steg som pågick. Skicka oss den raden tillsammans med din InDesign-version och en ungefärlig uppgift om dokumentets storlek.

Kör ”Kontrollera dokument” igen: iakttagelserna är en ögonblicksbild av den senaste körningen. Kvarstår det efter en ny kontroll gäller iakttagelsen troligen något du ännu inte lagt märke till; använd ”Visa” för att se vilket objekt som avses.

Den följer språket i ditt InDesign-gränssnitt. Körs det på ett språk som TagAlly ännu inte har går den över till engelska. Är ditt InDesign svenskt men panelen engelsk, rapportera det till oss: då har igenkänningen misslyckats, och vi kan titta på det utifrån den diagnosrad som panelen loggar.

Vid kontroll, export, reparation och validering nej. Hjälpprogrammet lyssnar uteslutande på din egen dator. Det finns inget konto, ingen inloggning och ingen molndel.

Det enda undantaget slår du på själv: aktiverar du AI-alternativtexter med en leverantörsnyckel skickas de enskilda bilderna till den leverantören. Låt funktionen vara avstängd, eller använd en lokal modell, så lämnar ingenting alls din dator.

Nej. Tillägget innehåller varken statistik- eller telemetrifunktioner.

I hjälpprogrammets konfigurationsfil på din egen dator, aldrig i InDesign-dokumentet och aldrig på våra servrar. Varje nyckel kan du radera i panelen med en enda knapp.

WCAG är den allmänna normen för tillgängligt digitalt innehåll, skriven framför allt med webben i åtanke. PDF/UA (ISO 14289-1) översätter de målen till konkreta tekniska krav på pdf-filer: vilka strukturtyper som ska användas, hur taggträdet ska byggas upp, hur artefakter märks.

De två överlappar starkt. En PDF/UA-förenlig fil uppfyller det mesta av vad WCAG kräver av ett dokument. Vissa WCAG-kriterier, till exempel färgkontrast eller förbudet att förlita sig enbart på färg, gäller innehållsliga val och hör inte till PDF/UA. TagAlly täcker båda sidorna: PDF/UA genom valideringen och den innehållsliga sidan genom kontrastkontrollen och den manuella checklistan.

Ett dokument utgivet av PDF Association som delar upp PDF/UA i enskilt kontrollerbara villkor och, framför allt, anger vilka av dem programvara kan testa och vilka som kräver en människa. Den manuella checklistan i TagAllys rapport följer den uppdelningen, med hänvisningar till kontrollpunkternas nummer.

I EU har det i åratal gällt offentliga aktörer. Sedan den 28 juni 2025 utvidgar den europeiska tillgänglighetsakten skyldigheterna till många produkter och tjänster i privat sektor; i Tyskland har den genomförts som Barrierefreiheitsstärkungsgesetz. Vilka dokument som berörs beror på din bransch och på hur de sprids.

Detta är allmän information och inte juridisk rådgivning. Behöver du visshet om dina egna skyldigheter, fråga någon med rätt kompetens.

Nej, och var skeptisk mot varje produkt som påstår något annat. TagAlly garanterar att de maskinellt kontrollerbara kraven i PDF/UA-1 kontrolleras och, där det går, åtgärdas. Om dina alternativtexter är meningsfulla, om din läsordning motsvarar den avsedda innebörden och om ditt språk är begripligt förblir en mänsklig bedömning. Det TagAlly gör är att göra den mänskliga delen kort, guidad och dokumenterad i en form du kan lämna vidare.

TagAlly Pro kostar 199 euro per år och arbetsplats. Det säljs som prenumeration via Adobe Creative Cloud Marketplace, som visar dig slutbeloppet inklusive eventuell moms innan du köper.

Alla uppdateringar ingår så länge prenumerationen löper, och du kan säga upp den till utgången av den pågående perioden.

TagAlly Pro säljs via Adobe Creative Cloud Marketplace. Där är marknadsplatsens merchant of record (för närvarande FastSpring) säljaren: den ingår köpavtalet i eget namn, utfärdar fakturan och tar ut och redovisar momsen.

Det betyder att fakturor och återbetalningar går genom den kanalen och inte genom oss. Med allt som rör själva programvaran hjälper vi gärna till. Men en betalning vi aldrig har tagit emot kan vi inte heller betala tillbaka.

Din användning av programvaran regleras av våra licensvillkor, oavsett var du har köpt.

En person. En licens ger en namngiven person rätt att använda TagAlly Pro, och den personen får installera det på de datorer där hen personligen arbetar, till exempel en stationär och en bärbar. Det som inte täcks är att flera personer delar på en licens.

För team, byråer och utbildning erbjuder vi volym- och platslicenser. Fråga oss gärna: det blir oftast billigare än att köpa platser en och en.

Ja, alla. Så länge din prenumeration löper får du varje rättelse och varje ny version utan extra kostnad, inklusive stöd för varje ny InDesign-version.

Säger du upp fungerar tillägget perioden ut och slutar sedan. Ditt arbete påverkas inte: InDesign-dokument och exporterade PDF-filer är vanliga filer, och rapporter du redan tagit fram går att läsa utan TagAlly Pro.

Ja. Kärnfunktionerna behöver ingen internetåtkomst alls. Hjälpprogrammet lyssnar uteslutande på det lokala loopback-gränssnittet och öppnar därmed ingen port ut mot ditt nätverk.